Definitionerna av vad som innefattar begreppet entreprenörskap och vad som kännetecknar en entreprenör är många. Entreprenörskap skulle jag vilja definiera som en inneboende drivkraft. En entreprenör kännetecknas av en driven, engagerad och utåtriktad person som med en idé försöker bryta ny mark, revolutionera ett segment och lyckas omsätta idén till någonting framgångsrikt, oavsett hur man mäter det. Att vara just entreprenöriell handlar om att vara energisk, påhittig, problemlösande och som sagt driftig. Kan då bara vissa människor bli sanna entreprenörer? Så behöver det inte vara. Det finns många orsaker till varför man blir egenföretagare (även om man ska akta sig för tala om egenföretagare och entreprenörer som synonyma till varandra). Några av dessa orsaker kan vara följande:
Uppfinnaren: Detta är en person som antingen uppfunnit en fysisk produkt, kommit på en idé inom tjänstesektorn eller kanske hittat på en ny metod inom produktion. Oavsett vad man har kommit på så kommer drivkraften av att man uppfunnit något som man vill sprida och förädla kommersiellt.
Konstnären: Detta är en entreprenör som skapar någonting estetiskt. Kanske är det en person som sjunger, målar tavlor, dansar, skådespelar eller liknande, och på samma sätt som uppfinnaren vill sprida sitt verk till en större publik, och samtidigt tjäna pengar på det.
Den fartfyllde: Detta är en person som kanske startar helt utan en idé. Det som driver denna person är istället lusten av att utveckla någonting, att lyckas som företagare eller helt enkelt söker utmaningar. Man kan självklart vara både uppfinnare och fartfylld, men det som kännetecknar "den fartfyllde" är snarare endast önskan om att göra någonting och där idén är sekundär.
Den tvingade: Det finns egenföretagare och entreprenörer som faktiskt tvingats ut till att bli sin egen lyckas smed. Även om denna orsak inte är att föredra så finns det flertal exempel på framstående entreprenörer som blivit det just på grund av någon form av tvång. Det kanske kan handla om en person som inte får anställning och därmed knuffas till att starta sitt eget företag.
Som sagt så kan det finnas andra orsaker som gör att man söker sig till egenföretagandet, eller kanske en kombination av flera ovannämnda.
Uppfinnaren: Detta är en person som antingen uppfunnit en fysisk produkt, kommit på en idé inom tjänstesektorn eller kanske hittat på en ny metod inom produktion. Oavsett vad man har kommit på så kommer drivkraften av att man uppfunnit något som man vill sprida och förädla kommersiellt.
Konstnären: Detta är en entreprenör som skapar någonting estetiskt. Kanske är det en person som sjunger, målar tavlor, dansar, skådespelar eller liknande, och på samma sätt som uppfinnaren vill sprida sitt verk till en större publik, och samtidigt tjäna pengar på det.
Den fartfyllde: Detta är en person som kanske startar helt utan en idé. Det som driver denna person är istället lusten av att utveckla någonting, att lyckas som företagare eller helt enkelt söker utmaningar. Man kan självklart vara både uppfinnare och fartfylld, men det som kännetecknar "den fartfyllde" är snarare endast önskan om att göra någonting och där idén är sekundär.
Den tvingade: Det finns egenföretagare och entreprenörer som faktiskt tvingats ut till att bli sin egen lyckas smed. Även om denna orsak inte är att föredra så finns det flertal exempel på framstående entreprenörer som blivit det just på grund av någon form av tvång. Det kanske kan handla om en person som inte får anställning och därmed knuffas till att starta sitt eget företag.
Som sagt så kan det finnas andra orsaker som gör att man söker sig till egenföretagandet, eller kanske en kombination av flera ovannämnda.
Från idé till företag
För att kunna betraktas som en entreprenör så måste det finnas en bakomliggande affärsidé som man vill nå ut med, sprida och tjäna pengar på. Affärsidén är fundamentet som hela företaget byggs upp på. Därför är det också mycket viktigt att kunna formulera sin affärsidé på ett bra sätt. Att kortfattat kunna förklara vad det är man vill göra och vad man vill säga, men det behövs oftast en mer utförlig beskrivning av idén för att göra den greppbar för omgivningen. För att kunna formulera en bra affärsidé kan man utgå från fem punkter som måste finnas med:
När idén skall till att omsättas i ett riktigt företag är det också viktigt att se utanför företaget och vilka aktörer som kan komma att bli viktiga. Dessa aktörer kallas för intressenter då såväl dem som företaget själv har ett intresse av varandra. Intressenter är extremt viktiga för företaget och ett effektivt företag arbetar med sina intressenter för att skapa en win-win-situation. Vem av alla intressenter som är viktigast varierar från företag till företag. I bilden intill ser vi en exempelmodell på några intressenter. Den kanske viktigaste och mest självskrivna intressenten är kunderna. Den win-win-situation man vill skapa hos dem är att de inbringar pengar till företaget samtidigt som kunderna får den produkt som de söker. Se övningarna 1.4 för att själv öva dig på hur respektive intressent och företaget är beroende av varandra. |
Näringsfrihet
I Sverige har vi något som kallas för näringsfrihet. Att bedriva en näring innebär per definition att driva ett företag. Näringsfriheten innebär att vem som helst får starta företag. Detta gäller dock inte för omyndiga, personer som har näringsförbud fastställt av domstol eller personer som är försatta i konkurs och ej kunnat betala sina skulder.
För att kunna få registrera sig som ett företag hos Bolagsverket och Skatteverket måste man kunna uppvisa att företaget kommer vara självständigt från andra företag, det vill säga måste kunna visa att man kommer att få fler än en kund. Därtill måste företaget ha målsättning att gå med vinst samt ha ambitionen att finnas kvar på marknaden under en längre tid. Detta kan ses som automatiska självklarheter när man startar ett företag. Självklart vill man ha fler än en kund, gå med vinst och vara varaktig. Dock så startas ibland företag med omoraliska förtecken som endast har till uppgift att bedriva ekonomisk brottslighet, som pengatvätt eller liknande. Därför ställs dessa krav på företag. När man ansökt och fått positivt besked från Bolagsverket, skrivs man in i bolagsregistret. Hos Skatteverket ansöker man om F-skatt. F-skatt innebär att man får beskatta vinsten som ett företag och inte som en privatperson där skattesatsen är betydligt högre.
Inom vissa verksamheter kan också andra tillstånd behövas. Ska man till exempel sälja eller servera mat, måste man ha godkänt från Livsmedelsverket samt den lokala myndigheten för hälsa och miljö. Ska man servera och sälja alkohol måste man ha ett godkännande från polismyndigheten m.m. På www.verksamt.se kan man hitta vilka krav som ställs inom respektive bransch.
För att kunna få registrera sig som ett företag hos Bolagsverket och Skatteverket måste man kunna uppvisa att företaget kommer vara självständigt från andra företag, det vill säga måste kunna visa att man kommer att få fler än en kund. Därtill måste företaget ha målsättning att gå med vinst samt ha ambitionen att finnas kvar på marknaden under en längre tid. Detta kan ses som automatiska självklarheter när man startar ett företag. Självklart vill man ha fler än en kund, gå med vinst och vara varaktig. Dock så startas ibland företag med omoraliska förtecken som endast har till uppgift att bedriva ekonomisk brottslighet, som pengatvätt eller liknande. Därför ställs dessa krav på företag. När man ansökt och fått positivt besked från Bolagsverket, skrivs man in i bolagsregistret. Hos Skatteverket ansöker man om F-skatt. F-skatt innebär att man får beskatta vinsten som ett företag och inte som en privatperson där skattesatsen är betydligt högre.
Inom vissa verksamheter kan också andra tillstånd behövas. Ska man till exempel sälja eller servera mat, måste man ha godkänt från Livsmedelsverket samt den lokala myndigheten för hälsa och miljö. Ska man servera och sälja alkohol måste man ha ett godkännande från polismyndigheten m.m. På www.verksamt.se kan man hitta vilka krav som ställs inom respektive bransch.
Juridisk företagsform
När man ansöker hos Bolagsverket om att få starta ett eget företag måste man uppge inom vilken juridisk företagsform som bolaget skall startas i. De juridiska företagsformerna som finns är:
En enskild näringsidkare är oftast en ensam person som startar ett mindre företag, antingen att ha som huvudsyssla eller som en sidoverksamhet. Denna företagsform är en bra inkörsport till företagandet då den är mycket lätt att starta och ställer få krav. Att öppna som enskild näringsidkare är oftast det första naturliga valet för ensamma entreprenörer.
Fördelarna med företagsformen är att det är lätt att starta, kräver ingen kapitalinsats, kräver ingen revisor för ekonomin och administrationen är förhållandevis enkel. Den största nackdelen med företagsformen är att företaget inte skiljs juridiskt från ägaren. Detta innebär att alla skulder som företaget ådrar sig, får också ägaren. Om företaget skulle gå i konkurs kan alltså ägarens privata egendom utmätas. En annan nackdel är att namnet på företaget inte är skyddat mer än i länet där företaget är skrivet. Det innebär att "Lindas billackering" kan finnas i såväl Västmanland som Dalarna, Skåne och Norrbotten.
Ett handelsbolag påminner rent juridiskt om en enskild näringsidkare men ställer krav på att det måste vara minst två delägare som därmed kommer att dela på riskerna. Handelsbolag, eller HB, är en egen juridisk person som kan ingå avtal och har egna rättigheter och skyldigheter.
Fördelarna med företagsformen är att det är lätt att starta, kräver ingen kapitalinsats, kräver ingen revisor för ekonomin och administrationen är förhållandevis enkel. Nackdelarna är desamma som för enskild firma, med det undantaget att riskerna sprids med antalet delägare. Även här har man ett begränsat namnskydd.
Kommanditbolag är en variant av handelsbolag och är en förhållandevis ovanlig företagsform i Sverige. Samma lagar och regler (handelsbolagslagen) gäller för handelsbolag och kommanditbolag. Skillnaden är att hos KB räcker det med att en person är ekonomiskt ansvarig. Övriga delägare har lika stor del i företagets ägande men den ekonomiska risken ligger endast hos den person som betecknas komplementär. Övriga delägare benämns kommanditdelägare.
Fördelarna med KB är att det är lätt att starta, ger ett flexibelt ansvar, ställer inga krav på revisor och är relativt lätt att driva administrativt. Nackdelarna ligger hos komplementären som inte skiljs från företaget och är personligt ansvarig för skulder som företaget har. Även juridiska personer kan gå in som komplementär, vilket innebär att ett aktiebolag kan stå som komplementär medan mindre handelsbolag, enskilda näringsidkare och/eller privatpersoner kan gå in som kommanditdelägare. Detta kan vara en initial lösning när ett företag vill starta ett dotterbolag.
Ett aktiebolag har många delägare. Varje delägare köper en liten del av företaget (i form av en aktie) som sedan ger avkastning när det går bra för företaget. Detta medför att ägarna är tydligt skilda från företaget som är en egen juridisk person. Skulder som företaget ådrar sig är endast företagets skulder och kan aldrig belasta delägarna. Det "enda" man kan förlora som aktiedelägare är den insats man satt in vid köp av aktie, ifall företaget skulle gå dåligt. Ett aktiebolag kan drivas offentligt eller privat. Ett offentligt aktiebolag är börsnoterat vilket innebär att vem som helst kan gå in som aktiedelägare. Ett privat aktiebolag kan istället välja vem eller vilka som ska ha rätt att köpa aktier och därmed bli delägare i företaget.
Det löpande arbetet sköts av en styrelse som har operativa och administrativa arbetsuppgifter. Det är också styrelse som ser till att ägarnas vilja sker. Varje år har aktiebolag en bolagsstämma där aktieägare bjuds in. Varje ägare har minst en röst när beslut skall tas. Ju fler aktier man har, desto mer kan man vara med att bestämma om företaget.
Fördelarna med ett aktiebolag är att ägarna är tydligt skilda från företaget. Man har också namnskydd i hela landet automatiskt och kan ansöka om internationellt varumärkesskydd. Nackdelarna är att det är dyrt att starta. Minst 50 000 SEK måste sättas in som startkapital för ett privat aktiebolag och 500 000 SEK för ett offentligt aktiebolag. Man har också krav på att en extern revisor sköter ekonomin och inte minst kontrollerar årsredovisningen. Dessutom är administrationen hos ett aktiebolag komplex.
En ekonomisk förening påminner om ett aktiebolag, men med den skillnaden att aktier inte finns i en ekonomisk förening. Föreningen måste startas av minst tre fysiska eller juridiska personer. En ekonomisk förening driver ekonomisk verksamhet som medlemmarna (inte aktieägare alltså) deltar i och drar nytta av. Bostadsrättsföreningar och kooperativa verksamheter (COOP, Arla, OKQ8 m.m.) är exempel på ekonomiska föreningar. Varje medlem i föreningen betalar en medlemsavgift. I stadgarna (reglerna för föreningen) ska det framgå hur stor medlemsavgiften är. Medlemmarna är inte ekonomiskt ansvariga för ekonomin men kan förlora sin insats. Hos COOP som exempel betalar varje medlem en medlemsavgift och får ett plastkort som bevisar medlemskapet. COOP kan därefter ge erbjudanden och förmåner specifikt till sina medlemmar som tillsammans äger företaget, men som dock förvaltas av en styrelse.
- Enskild näringsidkare
- Handelsbolag
- Kommanditbolag
- Aktiebolag
- Ekonomisk förening
En enskild näringsidkare är oftast en ensam person som startar ett mindre företag, antingen att ha som huvudsyssla eller som en sidoverksamhet. Denna företagsform är en bra inkörsport till företagandet då den är mycket lätt att starta och ställer få krav. Att öppna som enskild näringsidkare är oftast det första naturliga valet för ensamma entreprenörer.
Fördelarna med företagsformen är att det är lätt att starta, kräver ingen kapitalinsats, kräver ingen revisor för ekonomin och administrationen är förhållandevis enkel. Den största nackdelen med företagsformen är att företaget inte skiljs juridiskt från ägaren. Detta innebär att alla skulder som företaget ådrar sig, får också ägaren. Om företaget skulle gå i konkurs kan alltså ägarens privata egendom utmätas. En annan nackdel är att namnet på företaget inte är skyddat mer än i länet där företaget är skrivet. Det innebär att "Lindas billackering" kan finnas i såväl Västmanland som Dalarna, Skåne och Norrbotten.
Ett handelsbolag påminner rent juridiskt om en enskild näringsidkare men ställer krav på att det måste vara minst två delägare som därmed kommer att dela på riskerna. Handelsbolag, eller HB, är en egen juridisk person som kan ingå avtal och har egna rättigheter och skyldigheter.
Fördelarna med företagsformen är att det är lätt att starta, kräver ingen kapitalinsats, kräver ingen revisor för ekonomin och administrationen är förhållandevis enkel. Nackdelarna är desamma som för enskild firma, med det undantaget att riskerna sprids med antalet delägare. Även här har man ett begränsat namnskydd.
Kommanditbolag är en variant av handelsbolag och är en förhållandevis ovanlig företagsform i Sverige. Samma lagar och regler (handelsbolagslagen) gäller för handelsbolag och kommanditbolag. Skillnaden är att hos KB räcker det med att en person är ekonomiskt ansvarig. Övriga delägare har lika stor del i företagets ägande men den ekonomiska risken ligger endast hos den person som betecknas komplementär. Övriga delägare benämns kommanditdelägare.
Fördelarna med KB är att det är lätt att starta, ger ett flexibelt ansvar, ställer inga krav på revisor och är relativt lätt att driva administrativt. Nackdelarna ligger hos komplementären som inte skiljs från företaget och är personligt ansvarig för skulder som företaget har. Även juridiska personer kan gå in som komplementär, vilket innebär att ett aktiebolag kan stå som komplementär medan mindre handelsbolag, enskilda näringsidkare och/eller privatpersoner kan gå in som kommanditdelägare. Detta kan vara en initial lösning när ett företag vill starta ett dotterbolag.
Ett aktiebolag har många delägare. Varje delägare köper en liten del av företaget (i form av en aktie) som sedan ger avkastning när det går bra för företaget. Detta medför att ägarna är tydligt skilda från företaget som är en egen juridisk person. Skulder som företaget ådrar sig är endast företagets skulder och kan aldrig belasta delägarna. Det "enda" man kan förlora som aktiedelägare är den insats man satt in vid köp av aktie, ifall företaget skulle gå dåligt. Ett aktiebolag kan drivas offentligt eller privat. Ett offentligt aktiebolag är börsnoterat vilket innebär att vem som helst kan gå in som aktiedelägare. Ett privat aktiebolag kan istället välja vem eller vilka som ska ha rätt att köpa aktier och därmed bli delägare i företaget.
Det löpande arbetet sköts av en styrelse som har operativa och administrativa arbetsuppgifter. Det är också styrelse som ser till att ägarnas vilja sker. Varje år har aktiebolag en bolagsstämma där aktieägare bjuds in. Varje ägare har minst en röst när beslut skall tas. Ju fler aktier man har, desto mer kan man vara med att bestämma om företaget.
Fördelarna med ett aktiebolag är att ägarna är tydligt skilda från företaget. Man har också namnskydd i hela landet automatiskt och kan ansöka om internationellt varumärkesskydd. Nackdelarna är att det är dyrt att starta. Minst 50 000 SEK måste sättas in som startkapital för ett privat aktiebolag och 500 000 SEK för ett offentligt aktiebolag. Man har också krav på att en extern revisor sköter ekonomin och inte minst kontrollerar årsredovisningen. Dessutom är administrationen hos ett aktiebolag komplex.
En ekonomisk förening påminner om ett aktiebolag, men med den skillnaden att aktier inte finns i en ekonomisk förening. Föreningen måste startas av minst tre fysiska eller juridiska personer. En ekonomisk förening driver ekonomisk verksamhet som medlemmarna (inte aktieägare alltså) deltar i och drar nytta av. Bostadsrättsföreningar och kooperativa verksamheter (COOP, Arla, OKQ8 m.m.) är exempel på ekonomiska föreningar. Varje medlem i föreningen betalar en medlemsavgift. I stadgarna (reglerna för föreningen) ska det framgå hur stor medlemsavgiften är. Medlemmarna är inte ekonomiskt ansvariga för ekonomin men kan förlora sin insats. Hos COOP som exempel betalar varje medlem en medlemsavgift och får ett plastkort som bevisar medlemskapet. COOP kan därefter ge erbjudanden och förmåner specifikt till sina medlemmar som tillsammans äger företaget, men som dock förvaltas av en styrelse.
Resurser
Ekonomi betyder ordagrant; "hushållning med begränsade resurser". Alla resurser som förs in i företaget skall i slutändan generera varor eller tjänster som skall leda till en inkomst för företaget. Därför är resurserna otroligt viktiga. Alla inköp och investeringar som företaget gör skall kunna gå att räkna hem som inkomster i slutändan. Därför kan man som företagare aldrig köpa in eller investera i resurser som inte kan visa att försäljningen ökar. Då kan man kanske tänka så här: Hur viktigt är det egentligen att köpa in en kaffemaskin till företaget? Är inte det en onödig resurs som inte kan generera inkomster? Nej, det behöver det inte vara egentligen. Tänk att en kaffemaskin ger personalen en gemytlig känsla. Kafferasterna är viktiga för att kunna slappna av och varva ner. Dessutom ger ju kaffet i sig en energikick. Detta kan därmed i nästa steg göra så att personalen arbetar effektivare, är trevligare och mer serviceinriktad mot kunder och på det sättet också kommer sälja mer.
Här nedan kommer några vanliga resurser att presenteras, och vad man kan tänka på när man står beredd att investera i den.
Resurs: Lokal
Alla verksamheter behöver någon form av lokal. Antingen att ha som butik eller som lagerplats. Ett företag som endast säljer via postorder och/eller internet behöver ingen fin butik i ett bra område, men däremot en stor lagerlokal och kanske ett kontor där allt kan administreras ifrån.
Det är få företag som har råd att köpa sig en egen lokal. Det absolut vanligaste är att man hyr en lokal av en fastighetsägare, precis som när man hyr en lägenhet. Hyran för butiker och övriga lokaler är oftast betydligt högre än vad hyra för en lägenhet är. Detta beror framförallt på att lokaler där man ska bedriva en näringsverksamhet har bättre läge och åtkomst än den typiska lägenhet. Det blir allt vanligare att företag betalar en så kallad procenthyra. Detta innebär att hyran förändras efter hur bra det går för företaget. Man betalar alltså en viss andel av försäljningen i hyra. Detta är bra då hyran inte blir en alltför stor belastning på företagets ekonomi när det går sämre för företaget. Emellertid så kan hyran bli mycket hög när det istället går bra för företaget. I regel är det ändå så att lokalkostnader ökar med att verksamheten växer, oavsett om man betalar procenthyran eller en mer klassisk hyra. Något som blir allt vanligare är att hyra in sig på så kallade företagshotell. Det kan vara till exempel en lokal i en galleria, där flera företag finns och på så sätt kan dela på hyreskostnaderna för fastigheten. I Sverige idag ser vi hur citykärnor utarmas till förmån för stora företagshotell som växer fram i utkanten av städerna. Ett exempel är Erikslund i Västerås och Bakraby i Stockholm.
Resurs: Råvaror och produkter
Den enskilt största resursen vid sidan av lokal är råvaror eller produkter. Tillverkningsföretag är i behov av råvaror. Ett typiskt exempel är restaurangbranschen som köper in råvaror i form av mjöl, kött, grönsaker och så vidare. Restauranger köper också in färdiga produkter, till exempel drycker, som de sedan säljer vidare. Oavsett om man köper in råvaror eller förädlade produkter så blir leverantörerna betydelsefulla. Att etablera en god kontakt till olika leverantörer förutsätter bra produkter som kan levereras i tid och har en bra kvalitet. Kanske är man också ute efter en viss typ av leverantör (närodlat eller rättvisemärkta produkter m.m.).
Återförsäljare som säljer redan färdiga produkter, till exempel inom hemelektronikbranschen är istället oftast beroende av grossister och företag som gör själva produkterna. Det gäller att välja leverantör med omsorg och se över de villkor som ställs. Leverantörer är en av de viktigaste intressenterna för ett företag.
Att finansiera resurser
Alla nyetablerade företag måste genomföra inköp och investeringar i olika typer av resurser. För detta så behövs en annan viktigt resurs, nämligen pengar. Som egenföretagare har man oftast en begränsad startbudget. Därför blir det viktigt att göra en investeringsförteckning eller investeringsbudget. I en sådan ställer man upp allting som är viktigt för företaget att skaffa sig till en början, och sedan se över hur mycket varje inköp och investering kan komma att kosta. Detta är en förutsättning för att man ska kunna få lån, att kunna visa vart de lånade pengarna ska gå till.
För att minska kostnaderna till en början kan man kanske samarbeta med andra företag eller få hjälp av nära och kära. I Sverige har man också rätt att få en del bidrag om man uppfyller de krav som de ställer. Via till exempel kommunen, arbetsförmedlingen, ALMI kan få ett välkommet startbidrag. Dessutom kan man vända sig till andra företag och/eller privatpersoner som kan tänka sig att investera i verksamheten i form av riskkapital. Med riskkapital kan vem som helst gå in med pengar initialt för att få en utdelning när företaget går bättre och bättre.
Bankerna är oftast positiva till nya företag och en bank har mycket att vinna på att låna ut pengar. Har man en välarbetad budget så ökar lånechanserna rejält.
Här nedan kommer några vanliga resurser att presenteras, och vad man kan tänka på när man står beredd att investera i den.
Resurs: Lokal
Alla verksamheter behöver någon form av lokal. Antingen att ha som butik eller som lagerplats. Ett företag som endast säljer via postorder och/eller internet behöver ingen fin butik i ett bra område, men däremot en stor lagerlokal och kanske ett kontor där allt kan administreras ifrån.
Det är få företag som har råd att köpa sig en egen lokal. Det absolut vanligaste är att man hyr en lokal av en fastighetsägare, precis som när man hyr en lägenhet. Hyran för butiker och övriga lokaler är oftast betydligt högre än vad hyra för en lägenhet är. Detta beror framförallt på att lokaler där man ska bedriva en näringsverksamhet har bättre läge och åtkomst än den typiska lägenhet. Det blir allt vanligare att företag betalar en så kallad procenthyra. Detta innebär att hyran förändras efter hur bra det går för företaget. Man betalar alltså en viss andel av försäljningen i hyra. Detta är bra då hyran inte blir en alltför stor belastning på företagets ekonomi när det går sämre för företaget. Emellertid så kan hyran bli mycket hög när det istället går bra för företaget. I regel är det ändå så att lokalkostnader ökar med att verksamheten växer, oavsett om man betalar procenthyran eller en mer klassisk hyra. Något som blir allt vanligare är att hyra in sig på så kallade företagshotell. Det kan vara till exempel en lokal i en galleria, där flera företag finns och på så sätt kan dela på hyreskostnaderna för fastigheten. I Sverige idag ser vi hur citykärnor utarmas till förmån för stora företagshotell som växer fram i utkanten av städerna. Ett exempel är Erikslund i Västerås och Bakraby i Stockholm.
Resurs: Råvaror och produkter
Den enskilt största resursen vid sidan av lokal är råvaror eller produkter. Tillverkningsföretag är i behov av råvaror. Ett typiskt exempel är restaurangbranschen som köper in råvaror i form av mjöl, kött, grönsaker och så vidare. Restauranger köper också in färdiga produkter, till exempel drycker, som de sedan säljer vidare. Oavsett om man köper in råvaror eller förädlade produkter så blir leverantörerna betydelsefulla. Att etablera en god kontakt till olika leverantörer förutsätter bra produkter som kan levereras i tid och har en bra kvalitet. Kanske är man också ute efter en viss typ av leverantör (närodlat eller rättvisemärkta produkter m.m.).
Återförsäljare som säljer redan färdiga produkter, till exempel inom hemelektronikbranschen är istället oftast beroende av grossister och företag som gör själva produkterna. Det gäller att välja leverantör med omsorg och se över de villkor som ställs. Leverantörer är en av de viktigaste intressenterna för ett företag.
Att finansiera resurser
Alla nyetablerade företag måste genomföra inköp och investeringar i olika typer av resurser. För detta så behövs en annan viktigt resurs, nämligen pengar. Som egenföretagare har man oftast en begränsad startbudget. Därför blir det viktigt att göra en investeringsförteckning eller investeringsbudget. I en sådan ställer man upp allting som är viktigt för företaget att skaffa sig till en början, och sedan se över hur mycket varje inköp och investering kan komma att kosta. Detta är en förutsättning för att man ska kunna få lån, att kunna visa vart de lånade pengarna ska gå till.
För att minska kostnaderna till en början kan man kanske samarbeta med andra företag eller få hjälp av nära och kära. I Sverige har man också rätt att få en del bidrag om man uppfyller de krav som de ställer. Via till exempel kommunen, arbetsförmedlingen, ALMI kan få ett välkommet startbidrag. Dessutom kan man vända sig till andra företag och/eller privatpersoner som kan tänka sig att investera i verksamheten i form av riskkapital. Med riskkapital kan vem som helst gå in med pengar initialt för att få en utdelning när företaget går bättre och bättre.
Bankerna är oftast positiva till nya företag och en bank har mycket att vinna på att låna ut pengar. Har man en välarbetad budget så ökar lånechanserna rejält.